OM STRUKTURERADE PLACERINGAR

Sparformen strukturerade placeringar har funnits sedan 80-talet men det var först i slutet av 90-talet som de började erbjudas brett till allmänheten, det vill säga en relativt ny sparform.

Strukturerade placeringar är anpassningsbara investeringsprodukter där investeraren erbjuds placeringar utifrån sin egen syn på risk och avkastning. Exempelvis finns det kapitalskyddade placeringar som tar del av en uppgång samtidigt som det placerade kapitalet är skyddat medan andra typer av strukturerade placeringar erbjuder möjlighet till högre avkastning om spararen ökar sitt risktagande.

Strukturerade placeringar ger möjlighet att på ett enkelt sätt ta del av marknader och investeringsmöjligheter som annars är svåra att nå. Detta hjälper också till att sprida risken i sparportföljen (diversifiering). Strukturerade placeringar tar vara på de olika investeringsmöjligheter och utvecklingsscenarier som ständigt uppkommer på olika marknader. Detta gör att investeraren löpande erbjuds en mängd strukturerade placeringar där varje placering är unik.

Det finns en mängd olika varianter av strukturerade placeringar, men man kan grovt dela in dem i tre olika typer utifrån risk: kapitalskyddade placeringar, marknadsplaceringar och hävstångsplaceringar. Man kan också dela in dem utifrån olika underliggande tillgångsslag, det vill säga vilken marknad placeringarna ger exponering mot. Tillgångsslagen för strukturerade placeringar delas ofta in i aktier, valutor, råvaror, räntor, krediter och hybrider.

Eftersom avkastningen i strukturerade placeringar avgörs utifrån förutbestämda strukturer (avkastningen är regelbaserad jämfört med förvaltningsbaserad som i fonder) vet spararen i förväg under hur lång tid och under vilka förutsättningar som avkastning genereras. Detsamma gäller för avgifter då spararen vet i förväg vad denne betalar i courtage och maximalt arrangörsarvode. Egenskaperna och avgifterna är tydligt redovisade och förutbestämda.

Dessa avgifter tas ut vid ett tillfälle i samband med att placeringen startar. Därefter tillkommer inga ytterligare avgifter under löptiden eller vid förfall (jämfört med fonder där avgifter dras årligen och kan variera). Vid försäljning av placeringen innan löptidens slut utgår dock courtage.

I Sverige har marknaden för strukturerade placeringar vuxit från att ha varit nischprodukter under 1990-talet till att idag vara en bred sparform för investerare som ett alternativ och komplement till mer traditionella sparformer. Förmågan att anpassa den specifika risk/avkastnings-profilen till den enskilde spararen är en av anledningarna till sparformens ökade popularitet.

De aktörer som verkar i primärmarknaden för strukturerade placeringsprodukter är emittenter, arrangörer och distributörer. En och samma aktör kan uppträda i en eller flera av dessa roller.

Emittenten är den aktör som är utgivare av en strukturerad placering, som upprättar prospektet och som därmed är betalningsskyldig enligt den strukturerade placeringens villkor. Emittenten är vanligtvis en bank, vissa banker kan agera som både emittent, arrangör och distributör.

Arrangören är den aktör som på emittentens uppdrag konstruerar den strukturerade placeringen och/eller i marknadsföringsmaterialet utformar information om produktens egenskaper och risker. Det är vanligtvis arrangören som tillhandahåller andrahandsmarknaden för den strukturerade placeringen.

Distributören är den som, på uppdrag av en arrangör, säljer, marknadsför eller förmedlar den strukturerade placeringen. Det är i första hand till distributören som du vänder dig om du har frågor kring din placering.